Minnah är vårt första barn. Med henne kommer allt "första gången" grejer och nu är det bara en massa bråk! 

Idag fick vi sätta ner foten ordentlig. Det blev ingen gympa för henne då hon beteende sig illa. Hon satt upp på rummet och kolla på plattan, hon fick det men när hon skulle komma ner blev det ett jäkla liv! Hon blir så jäkla arg från ingenstans och det håller i sig länge! Det går ut över alla andra och tillslut fick jag gå upp med henne på rummet. 

Där satt vi eller nja jag satt och minnah va så arg att hon inte visste vad hon skulle göra med sin kropp. Skriker, slår mot mig, hoppar i sängen och jag försöker lugna henne. Hon säger fula ord och jag bara sitter och tar allt och låsas som ingenting. Jag försöker hålla om henne för att lunga henne mer men hon slår mig nästan så jag tyckte inte att det var rätt sätt att lugna henne på. 

Jag vet att vi inte är ensamma med såna här situationer men det tröstar inte mig! Det är sjukt jobbigt 😭 

Att sen barn är väldigt kortsynta är ännu jobbigare för mig. Hon gör mig så ledsen och jag kan inte bara glömma det nästa minut som hon tydligen gör. Hon gjorde fin teckning till mig och skev förlåt och visst är det fint och jag kramade henne men jag är ju fortfarande ledsen. 

Nu får jag försöka få barnen i säng så jag kan lägga mig själv också. Glömma denna kvällen!