Att vara hemma själv med Casper är skönt, det ska jag inte stick under stolen med. Men det kan ju bli lite tråkigt stundtals. Jag tittar mycket på Våra Bästa År, lyssnar på poddar, städar och jag går en liten runda med Casper.

Jag försöker vila, ligga i soffan eller sängen för att jag märker att sammandragningarna kommer mer och mer om jag far runt som en tätting och städar och fixar allt som man vill fixa. Men det är inte så bra för kroppen.

Jag tänker mycket på när du ska komma. Vi pratade lite om det i gårkväll. Om en vecka så är det samma tid i graviditeten som Kevin kom. Jag försöker göra upp en plan och om det skulle dra igång när jag är hemma själv så kommer jag ringa en ambulans denna gången. Så får dom klura ut vart dom ska köra mig, så jag slipper lägga energi på det. Men jag är också lite orolig över om vattnet går och hon ligger rätt med huvudet ner och hon kanske kommer ut vaginalt ändå för man hinner inte in eller nått. Vi ska få datum för planerat snitt och det är ju för både Minnah och Kevin kom med snitt. Så det är säkrast för mig och bebis om det blir snitt denna gången också. Så det är lite därför jag kommer ringa ambulans om det skulle hända tidigare, så dom kan hjälpa att stoppa hela förloppet så man hinner in.

Eller så kommer jag inte känna någonting och åka in på det datumet vi får och bli snittad i lugn och ro. Ingen stress, press, oro eller annat. Bara tiden får utvisa :) Hur som helst så kommer du när du kommer!

Och vi längtar!