Den 13 september får mig just i dag att tänka på vad som hände för ett år sedan och vad som hände för bara en månad sen. Två helt olika saker men båda starka på sitt vis.

 

För ett år sedan åkte jag in till Ystad och fick tyvärr veta att vi fått missfall. Skit så ledsen jag blev och jag trodde att allt var en dröm och att det inte hände mig/oss. Vi hade försökt så länge och efter allt slit blivit gravida men det rycktes ifrån oss på en sekund. Den dagen var hemsk! Men vi repade oss snabbt och tänkte positivt. Kroppen brukar ha en förmåga att stöta bort sånt som inte är välkommet och vi får bara tro att så var fallet. Att det var något som blev fel och att det var bättre att få missfall tidigt än att få ett sent missfall. Var tredje graviditet slutar i missfall sa dom. Jag trodde inte det var så många men jag fick direkt nytt hopp. Då skulle det gå bra för oss nästa gång för detta var vår tredje graviditet. Men jag var rädd att det skulle ta lika lång tid med massa försök innan det skulle lyckas. Men vi hade tur och blev gravida snabbt efter missfallet. Det barn jag bär på nu, en fin liten flicka som snart är ute hos oss. Allt har en mening, det tror jag på. Ibland undrar man vad det meningen är men jag tror ändå på det.

 

Just i dag är det också en månad sen vi gifte oss! Galet, tiden går fort. Det brukar man säga om mycket men det känns som i går som vi stod där i kyrkan men släkt och vänner och sa JA till varandra. En underbar dag men lite regn men mest sol, glada människor, god mat, skratt och musik.  Så roligt det var! Har ingen direkt plan på hur vi ska fira detta men man får väl festa till det med lite alkoholfri bubbel åtminstone :)